Nu har vi äntligen gjort det! Vi fångade den största av ungtupparna, nackade honom och sedan var det dags för det svåraste: att flå och ta ur honom utan att kontaminera köttet och helst utan att pryda hela köket med svartvita fjädrar.
Som förberedelse för detta, som ingen av oss gjort förut, hade jag googlat och tittat på bilder. Och, trots att jag kände mig lite skakis, så gick det mycket bra. Snart låg han i lergrytan och såg väldigt ynklig ut. Han var inte hälften så stor som kycklingarna man köper i mataffären… Ordet broiler har fått en ny innebörd för mig. Men gott smakade han och köttet räckte åt hela familjen.
Detta känns som början på något nytt, för fler ungtuppar väntar ute i hönshuset och många fler kommer att kläckas fram! Spännande!